Det är kört.
Nu funkar inte längre förnuft snack och logik.
Vi var iväg och tittade på kattungarna igårkväll
och jag är såld och käääääär!
4 små trasselsuddar mötte oss i dörren och den här fröken var inte alls
intresserad av att hälsa, som syskonen.
Närå, hon ba drog i väg och hittade på annat.
Snorkfröken är det ! :o))
Jag satt på golvet och spanade in allihopa, hur dom var.
Och lilla snorkfröken var på lådan och gjorde sina toalett bestyr.
Jessica sa att dom aldrig kissat eller bajsat på golven,
varken från denna kull eller tidgare kull.
Bra jobbat av mamman, som också gick ut när vi kom,
men kom tillbaka in för att titta till sina små, innan hon gick ut igen.
Verkar vara en väldigt duktig liten kattmamma , som tagit väl hand om sin avkomma.
Hon har dessutom ordnat ett "skafferi" under deras yttertrappa,
där hon samlar ihop råttor, ekorrar och annat smått och gott,
som kan intagas till middag under svåra vinterdagar. :o))
Jessica sa i telefonen till Jenny innan vi åkte dit att:
Släpp INTE in mamman om hon har nåt i munnen !!!!!
Men sen hade dom väl tagit det säkra före det osäkra och släppt in henne själva,
eftersom hon ju kom ut igen när vi sen kom dit.
Jag har också suttit på nätet igen och läst om beteenden och så.
Och det ska inte gå fel nu.
Visst har katter sina nycker och mindre roliga vanor.
Men dom gör mig inget...
Så länge dom i övrigt beter sig normalt, som katter ska göra.
Som Bamse var och Mozart ! Två helsköna killar var det.
Och dom var ju mer än 12 veckor när jag tog hem dom,
efter att ha fått växa upp med mamma och syskonen.
Så det ska gå !!!!
Namnet...funderar på Sibylla, eftersom nu varande ägaren jobbar där....
och vi pratade om kisse där...Sibylla Snorkfröken...
2 kommentarer:
Du ska se att det kommer att gå bra den här gången.
Lilla Sibylla är ju sötast i världen:)))
JO...det måste gå bra nu ..
I vilket fall som helst så ska hon bli kvar oavsett vad...ja..bortsett att hon får någon sjukdom då eller annat som tar livet av hon. Sånt kan man ju aldrig förutspå..
Men jag känner mig rätt säker på att det ska gå bra, för hon har ju uppfostrats bra av mamman och dom verkar lika självsäkra allihopa, samt att alla var lika stora, så hon har fördelat mat lika mellan dom.
Ingen var större än den andra. :o)
Och just det där att hon var så fullkomligt ointresserad av mig, gjorde att jag bara dog och blev kär. :o))
Skicka en kommentar