det tar sig...fallet.

	Ja, fy faderullan vad jag sliter. Händerna värker av både köld och vassa stenar...ryggen har kackat ihop. Men det är bara att jobba på. Fast nu tar jag lite vila . Det ska ju dit jord, stenar och så blommor så småningom så det blir fint. Så det är massor med jobb kvar. Men det tar sig. Sakta och lite osäkert. Ser ut att bli bra , så här långt i alla fall. Mitt vattenfall.