Fastlåst inuti mig själv

Onsdag, skriver vi denna dagen av Maj månad och det är den åttonde av dom.

Vaknade som vanligt tidigt idag, även om jag fick sova längre än vanligt, men dock.
Återhämtningen tar tid och går sakta, men jag får ta det som det kommer och inte skynda på.

När man inte skyndar på och vaknar tidigt, så hinner man få njuta av kärt besök
dessa tidiga morgnar. Rådjur på gården var och åt ur odlingslådorna😍

Så fina dom är ❤ och jag blir alldeles lyrisk av att ha vilt på gården... beroende på vad, då.
En björn t.ex, skulle vara mindre kul att få som besök, även om det också vore häftigt.

UNDERBARA varelser! ❤💕❤

Ja, återhämtningen ... Jag är så rastlös av att det tar sån tid, samtidigt som jag känner att
det inte finns ork till mycket. Finns massor jag vill få börja ta itu med, men bara tanken
gör mig klappslut. Googlade, bara för att friska upp minnet, om hur lång tid det kan ta
och det är som sist, att det kan ta flera veckor och det går väl inte fortare,
ju äldre man blir hur gärna man än vill det.
Så det är bara att bita ihop, göra det man mäktar med,
för röra sig ska man ju, dock utan att överanstränga sig. Och det gör jag.
Vilar ofta också så kroppen får sin återhämtning.
Blåser och flåsar i "blåsgrejen" som hjälper lungorna.
Det är tufft, för man är som inlåst i sig själv, med viljan att kunna/orka och verkligheten
som säger - Nä  det går inte. Nåväl... stöket försvinner ju inte... tyvärr och det ligger kvar
och väntar på att jag ska piggna till. Lugn ba' lugn... jag kommer snart.
Till hösten har jag nog gjort allting klart?!