fredag 27 januari 2012

och där trillade den enkronan ner...

...ja det finns ju inte femöringar längre..

Men nu har jag ju kommit på varför det blivit så tokigt med Kajsa !!!
Alldeles här nu idag på morronen.

Jag har ju suttit och läst massor om skogkatten.
Den är social, pratig, väljer ut en familjemedlem som den oftast tyr sig mest till,
ungefär som syskon har en favorit syrra/brorsa och så...

Kajsa har ju inte haft några att välja på, eftersom jag är den som är hemma hela
dagarna och sen kommer gubben på kvällen!!!!

Vi har inga barn som bor hemma,
(vilket iofs är en anledning till att Kajsa ens kunde komma eftersom Robin är allergisk)
så hon får inte all den uppmärksamhet hon vill ha,
för jag orkar inte hålla på med henne hela tiden,
utan blir snarare irriterad över att hon följer mig precis överallt hela tiden.

Hade hon kommit till en familj med barn från början,
så hade hon nog inte alls blivit så fäst vid bara en person att hon
inte klarar av att man går på toa utan att hon måste följa med.
För då skulle det ju finnas andra där!!
Men nu får ju den stackarn bara dras med mig...
som inte pallar med. :o/

Därför känns det som att...vem som än vill ha henne...
om det nu blir någon alls...så ska det inte vara singel eller par.
Det ska finnas barn och helst många!!!
OCH så att hon har skog i närheten där hon får göra av med den
energi som skogkatter har.

9 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Hoppas familjen som mailade dig vill ha henne. Även om jag tror nog att du kommer att sakna henne... :)
Kram och trevlig helg!

Night Lady sa...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Disa sa...

Självklart kommer man att sakna henne ändå...det gör man ju alltid oavsett hur det är.
Men man känner det ändå lättare om man vet att dom kommer någonstans där dom blir älskade och får det dom behöver. Det är ju det som är viktigast i slutändan :o)

Kram till er båda.

anise sa...

Håller tummar å tår att det går vägen nu,det låter som det skulle bli bra för Kajsa där..men tomt blir det alldeles säkert..
PöösssåKraaaam

Disa sa...

Jo,,jag hoppas också.så mycket att jag ber till gudar jag inte ens tror på :o))
Pöööössåkraaaaaam

Marianne sa...

Jag hoppas att det löser sig så alla blir glada och nöjda i slutänden...Både du och Kajsa förtjänar ett bra liv,kram!

Disa sa...

Ja tack Marianne...
Det ska nog bli bra det här..Nu är det ju bara att vänta och se vad som händer...

Kram

Jessica sa...

men stjärt va jobbigt att jag skrev en jätte lång kommentar och så försvann den..jaja jag provar väl igen då..Min mammas katt (också en poff katt =långhårig som kajsa, också bebis till min Maya) skrek också sådär hej kom och ta mig skrik hela tiden (såg videon) när hon var liten och då sa veterinären åt henne att hon skulle ge hon p piller för det var tydligen ganska vanligt att dom blir könsmogna tidigt och mammas katt var typ 5 månader då..och efter det slutade hon yla sådä. Hon var ockå efter morsan hela tiden som hon var besatt..mamma kunde inte gå nånstans utan att hon skulle följa, när hon började vara ute vågade hon inte lämna bron, hon doppade tassen i vattnet när hon skulle dricka (hmm..undra om det är min katt som uppfostrar damerna så? =P) i alla fall vad jag ville komma fram till var att nu när hon är vuxen ( ca 1 ½ år) så är det stor skillnad, hon skriker inte, förföljer inte morsan och hon är ute på dagarna och leker av sig..så Kajsa kanske bara måste växa lite till och blir vuxen så blir det bra =)

Disa sa...

Jessica.. Ja det kan nog vara så.
Vi får se vad som händer här näst i alla fall...Man kan som bara vänta. :o)
Kram