Vanliga vardagen.... och spöken ???

bilden är lånad

Så var man tillbaka i vardagen igen och det känns bara skönt.

Plockat ner all jul nu och burit ner och stuvat in i förrådet nere i källaren.
Städat och dammtorkat överallt.
Källaren behöver också en omgång, men det tar jag en annan dag
för jag är helt slut nu efter allt spring upp och ner i trappan med kartongerna.

Hade tänkt bädda rent i sängen och städa uppe med men det orkar jag inte heller idag.
Det får bli imorron istället för då har jag det jag gör då.
*
Nu börjar jag få mer och mer bekräftelse på "spökerierna" här i vårt hus,
eller vad det nu är som lever om och håller på.

Igår när jag och gubben skulle sova så hörde jag mumlande röster som att man pratar
i en bunke eller nåt och det hörs högt men otydligt.
Man urskiljer inga ord och det låter inte så om någon pratar i ett rum intill här.
Inte heller om man pratar ute, för det hör jag skillnad på.
Det kom 4 ggr innan jag frågade gubben om det bara var jag som hörde..
men han gjorde det också.
Vi gick ner för att kolla varifrån det kunde komma,
om vi glömt stänga av datorer vilket jag var säker på att jag gjort
och hade gjort också och ingen tv på som vi tänkte först.
Inte heller från sonens rum kom ljuden.
Efter att ha hört det flera gånger och gubben t.om hörde det ute,
så slutade det lika tvärt som det började och vi vet fortfarande inte vad det var.

Och idag när jag dammsög så kom det för mig vanliga "smäll i dörren , nån som går i trappan",
men ingen var där när jag ropade och kollade efter.
Tidigare under dagen när jag tog ner "ljusbyn", så var sladden till omvirad flera varv
runt en av högtalarna till soroundsystemet.
Dom sladdarna är bakom sofforna och pelarbordet så hur det kunnat bli så begriper jag inte,,jag vet bara att
JAG INTE gjort det så när jag ställde fram..inte heller lindade jag den sladden runt sladden till telefonladdaren som står på samma bord.

Ja..det är så mycket som händer här..
Vi var några stycken i köket för ett antal veckor sedan och då hörde dottern att någon gick på övervåningen fastän ingen var där.
Och jag är bara glad att fler börjar höra och uppleva det jag hör och upplever,
för man känner sig fånig när andra ler i mjugg och man ser att dom tänker...
-Jaja lilla gumman..krya på dig :o))

Nej..jag är inte rädd eller känner obehag..jag vill som mest bara veta vad det är...
Vem vet..en vacker dag kanske ni får se min nuna vara med i "Det okända".
Hoppas bara inte folk tror att jag är en "Det Okända" i så fall . :o))
*
Japp..då har jag blottat mig och lär väl bli tagen för ett tok..
Men vatta häck..jag har vittnen numera ;o)