Den torra kampen fortsätter

Blommornas kamp om överlevnad i torkan fortsätter.
Gräset och knastertorrt förutom små fläckar som hamnar i skugga och där det växer annat än gräs.
Men vid "grillgolan" växer vildvinet bra och har nått takhöjd på dom 2 åren den stått där och möter snart humlen som också gör sin vandring mot att bilda tak.

En åkervinda eller "blomma för dagen" som den också kallas har rymt in över "köksbänken".

 

Älskar min humle.
Eller mina humle..jag har ju delat den i två, så nu bildas det även kottar.

Resten av blommorna kämpar också tappert i torkan.
Jag vattnar ju så sällan för att inte slösa på vattnet.
Nån gång ibland , när det börjar sloka riktigt,
då stödvattnar jag lite just såpass att dom orkar en stund till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan inte annat än beundra dom , även om det inte direkt är för deras frodiga skönhet just nu.
Men med tanke på hur torrt det är så är dom vackra.
Lite taniga och bruna på sina ställen, men tittar man nära så ser man skönheten .

Jag önskar regn nu , mer än allting annat.
Inte bara hos oss , utan hela Sverige.
Och gärna mycket lokala långvariga regnskurar hos alla bönder som också kämpar,
inte bara mot torkan utan även klockan.
Liksom brandmännen , som kämpar mot skogsbränderna.

2018 kommer nog att gå till historian, kanske som "året då vädret slog om i Norden".
Om inte, så kommer den ändå att bli ihågkommen en låååång tid framöver.