Jag är Tacksam...

Det var spännande att vakna i morse och titta ut.
Vitt överallt !
Trähjulen bredvid "hötaket" syns inte alls längre.
Spadarna som jag "stappade" fast i odlingslådan
ser man bara handtagen på och häcken som är
högre än mig syns bara topparna på.

 

Där bakom släden ligger en brädhög som når upp till midjan på mig.

Jag klämde mig ut genom en springa i dörren och tänkte:
-Det är ju ändå inte så farligt..... 😩
Oh fy fan på ren svenska , säger jag!!!
Det är "blötpuder"aktig snö som är tung ,
men ändå yr omkring och piskar hårt hårt i ansiktet i blåsten, som visserligen
lugnat ner sig , men långt ifrån slutat.

 

 

 

 

Som jag fått trycka på med slungan och "jucka" framåt med den för att
komma genom eländet.
Gubben hade tur för grannen var ute med sin och skottade fram garagedörren 

så han kom sig in för att få fram våran stora slunga.
Jag kämpade på för att få fram en stig dit åt honom,
men det var knappt "lillen" orkade, så tungt är det.

Jag fick i alla fall bort det värsta på altanen...

 

..och fick fram trappan.

 

Trots allt, så är jag ändå oerhört TACKSAM över att:
Vi inte bor i Kittelfjäll som fått 147 cm och att vi inte bor på markplan.
Det är mycket det som gör att det ser ut att vara mindre snö än det är.
Andra vet ju inte att vi har en källarvåning med fönster och att altanen
är dryga 1, 50 m ovan mark.
Men ute på backen är det minst 1½ meter snö.
Lite mer där det drivit på och mindre där det blåste bort.
Den stora stenen ute i blomrabatten tex, som är i huvudhöjd med mig,
ser man bara översta toppen på.
Men som sagt...jag är glad att vi inte bor i Kittelfjäll.

Det lär bli några vändor till med skottning, för det vräker ner snö än.
Men det ska minska under dagen.
( å andra sidan säger dom på nyheterna att det ska fortsätta i flera dagar till ?! )

Ha det Gott !