En sorgens dag

Idag har vi sorg i vår familj.
En älskad fyrfoting har fått träda in i hundhimlen.

Lilla Julia fick avlivas idag, för nu fanns ingen återvändo längre.
Jag följde med dottern, i denna svåra stunden, som stöd,
för hon har varit ordentligt ledsen och upprörd
över att behöva fatta det oerhört svåra beslutet.

Orsaken ?
Julia hade börjat bita barnens kompisar som kommit på besök
och det har hon gjort vid flertalet tillfällen nu, sedan ungefär 1½ år sen,
då det hela började. Man har försökt bortförklara det på annat.
Men det finns ingen vettig förklaring, för man har trott först att barnen gjort nåt,
så att Julia har "nafsat ifrån" och det måste dom ju få.
Men det var inte så enkelt, för hon kunde gå fram till barnen , när dom kom in,
med viftande svans och se glad ut, vilket ju alla tar för givet att en viftande svans
betyder, även om det är långt ifrån sanningen.
Hon har gått fram för att hälsa och när barnen sen sträckt sig fram för att klappa,
 då också bitit och man har undrat över varför hon ens skulle gå dit,
om hon nu inte gillade barn, för en sån "frisk" hund skulle ju normalt gå undan istället.
Det har aldrig blivit blodvite, men man kan inte heller chansa
och vänta tills det händer när det gäller just barn.
Många av kompisarna har inte vågat komma hem
till barnen och så ska det ju inte vara.
Barnen ska våga leka med varann, hemma hos varann.

Det är så sorgligt, när en annars så fin och snäll hund börjar med sådana dumheter.
Och när man tittar på henne, så känns det ännu svårare.
Dom där fina bruna "topsyögonen".
Men skenet bedrar sannerligen och när man tänker att:
hade hon varit en rottweiler, pitbull eller vad annan stor ras som helst,
så skulle hon varit avlivad för länge sen.
Att vara liten och söt gör ju inte per automatik att
man får bete sig illa och slipper undan.
Definitivt inte mot barn heller.
Så man har varit på alerten när hon varit här samtidigt som småtjejerna.
En gång var det nära att hända en av småflickorna,
men jag hann trycka till Julia då, så hon fick ingen chans.
Dock är ju obevakade ögonblick alldeles för många i familjen,
med massor av barn som springer ut och in.
Och sådana hundar ska man inte heller omplacera
och lägga risken på någon annan. 

Hon har inte haft sjukdomar innan som kunnat föranleda detta,
utan det blev bara en tråkig följd av dåligt beteende.
Några veckor innan var ju dottern med henne till veterinär
och då fick hon antibiotika mot UVI och diet-mat för att förhindra kristaller.
Men det var ju nu och förklarar inte varför hon gjort så tidigare.
Veterinären sa också att dottern fattat ett klokt beslut.
Hon själv hade varit med om liknande situation med egen hund.

Nu är Julia i alla fall i hundhimlen och springer fri på gröna ängar
och får äta hur mycket korv och tugga ben med stora bacontjok hon vill.

Så älskad och hon kommer att fattas oss alla.
❤Vila i Frid fina Julia❤